Um, nä... det är grönt. Håller på att bli grönt, iallafall! Alla klagade så jävligt, så rebellgenen vaknade till liv igen efter en längre tids sömn och nu sitter det i grön hårfärg.
I vilket fall så är jag mycket upptagen med att styra upp nyårsafton, så här kommer helt enkelt årets nyårslöften!
1. Bänka 100 kg!
2. Träna BJJ 100 gånger under 2009!
En cigarr på det, så är det spikat! Ha ett riktigt jävla metal nyår, eller som det heter på portugisiska;
Feliz Omoplato Novo!
onsdag 31 december 2008
lördag 27 december 2008
THIS! IS! GERDA!
Nu har det vart jul! Under julen (som helt saknar fysikalisk mening) så har jag inte tränat BJJ alls, men jag har pluggat massor av linjär algebra! Jag sket ju i att gå på tentan av lathet... hehe. Så nu blir det till att ace:a omtentan!
Kontrollerade också LTH's kursanmälningssystem... där står inget betyg registrerat för min optikkurs. Mycket bekymrande.
I julklapp fick jag dock ett presentkort på gerdahallen här i Lund. Gerdahallen är ett gym. Så där kan man egentligen bara köpa en sak. Träningskort!
TRÄNINGSKORT! Mwahahaaa! Nu kan jag skippa styrketräning OCH brassejutsu! Najs.
Nyårslöftet för 2009 är maxstyrka, i bröstet! (Underutvecklade tutts bara, det har inget med discoträning att göra). Nuvarande max i bänkpress är 60 kg, och det är efter seriös träning av bröstmucklerna. De vill liksom bara inte svara. Nu är iallafall målet att pricka 100 kg bänkpress innan 2009 är slut, och att träna BJJ duktigt. För att åstadkomma detta har jag konstruerat följande program:
Dag 1:
Böj, 6*4 (6 set, 4 reps) på 90% av 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 2:
Marklyft, 6*4 på 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 3:
Bicepscurl (hantel, easystång, hammer, whatever), 6*4 på 90% av 1RM
Tricepscurl (Hantel, press, skullcrusher, smal bänk, whatever), 6*4, 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Var fjärde gång ungefär så ska innevarande pass bytas ut mot följande;
Dips
Bänk
Lutad bänk
Dra-ihop-övning i cable, vet inte vad den heter... ehum. Bröstpress i kabeln!
Drag till hakan
Rotatorkuff inåt/utåt
Just det! Få se då om jag inte växer!
Haha!
300!
Hasta la omoplata... baby
Kontrollerade också LTH's kursanmälningssystem... där står inget betyg registrerat för min optikkurs. Mycket bekymrande.
I julklapp fick jag dock ett presentkort på gerdahallen här i Lund. Gerdahallen är ett gym. Så där kan man egentligen bara köpa en sak. Träningskort!
TRÄNINGSKORT! Mwahahaaa! Nu kan jag skippa styrketräning OCH brassejutsu! Najs.
Nyårslöftet för 2009 är maxstyrka, i bröstet! (Underutvecklade tutts bara, det har inget med discoträning att göra). Nuvarande max i bänkpress är 60 kg, och det är efter seriös träning av bröstmucklerna. De vill liksom bara inte svara. Nu är iallafall målet att pricka 100 kg bänkpress innan 2009 är slut, och att träna BJJ duktigt. För att åstadkomma detta har jag konstruerat följande program:
Dag 1:
Böj, 6*4 (6 set, 4 reps) på 90% av 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 2:
Marklyft, 6*4 på 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 3:
Bicepscurl (hantel, easystång, hammer, whatever), 6*4 på 90% av 1RM
Tricepscurl (Hantel, press, skullcrusher, smal bänk, whatever), 6*4, 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Var fjärde gång ungefär så ska innevarande pass bytas ut mot följande;
Dips
Bänk
Lutad bänk
Dra-ihop-övning i cable, vet inte vad den heter... ehum. Bröstpress i kabeln!
Drag till hakan
Rotatorkuff inåt/utåt
Just det! Få se då om jag inte växer!
Haha!
300!
Hasta la omoplata... baby
måndag 15 december 2008
Dags att raljera
Hej och goddag, kära vänner! Idag var det tenta i Linjär Algebra. Den gick jag inte på, av omotivation och lathet... lyckligtvis släppte sagda omotivation idag, och idag har jag pluggat duktigt på sagda ämne! Omtentan ska nålas fast som en ovanlig fjäril på en entomologkarta. Men! Det var ju inte det som skulle skrivas om - det är ju som det står i titeln dags att raljera!
Jag läste en artikel på DN idag om att det läcker ut atmosfär i rymden. Ett antal tusen ton av vår atmosfär blir utblåst i rymden av solvinden varje år, never to return. Är det då någon fara för oss på jorden? Nej, säger de som skrivit artikeln, inte ens i långa loppet blir några tusen ton om året någon mängd att tala om. Det antyds att solen kommer att slockna innan den där avblivna atmosfären hinner spela in i våra liv. Lite räknande ger att med solens förväntade kvarvarande brinntid (5 000 000 000 år) och tusen ton om året som blåses bort så kommer 5 000 000 000 000 ton atmosfär att pustas ut i rymden innan solen slocknat, av 5,3 000 000 000 000 000 ton som finns till att börja med. Wow! Många nollor.
En annan sfär som innehåller många nollor är bloggosfären, upptäcker man snabbt om man klickar på DN's länk "Bloggar som länkar till denna artikel". Två inlägg har skrivits om denna atmosfärförlust, där det ena var exponentiellt mer insiktsfullt än det andra... och det är om detta som det skall raljeras idag. Bakgrunden till mitt raljerande är att jag brukar anse mitt eget bloggande som en smula undermåligt; jag bloggar inte om något som intresserar någon annan än möjligtvis min mamma som vill veta "hur det går i skolan", och jag tycker inte att jag skriver så särskilt bra. Men nu har ju självförtroendet skjutit till stratosfäriska höjder! Se här -
Bloggen "All information du behöver broder" är den smarta av de två. De har skrivit att andra planeter borde ju också kunna läcka ut atmosfär, och då kan vi lära oss mer om liv i universum eftersom "microbiotiska partiklar" borde kunna hänga med ut i rymden. En fin tanke, men hur ska vi veta det? Ska vi vänta på att solvinden blåser hit dem? Tänker vi oss att en lätt seglats genom rymden från, säg, Alpha Centauri skulle ta plats över överskådlig tid? Tänker vi oss att ett enda litet pissespår av dess "microbiotiska partiklar" skulle fortsätta att vara "microbiotiska" när de kom fram, bestrålade och nedfrusna? Tänker vi oss, att dessa partiklar av en händelse skulle blåsa just rakt på jorden när de väl hade färdats denna idiotlånga sträcka genom rymden?
Och då blåsa rakt in i en detektor som vi ställt upp för att detektera enstaka nedfrusna sönderstrålade bakterier som inte kommer fram till oss förrän långt efter att solen slocknat?
Vem ska betala för den?
Inte jag.
Därefter går det olyckligtvis utför när grönsakseffekten härjar fritt i bloggosfären. Den andra av dessa två stjärnfysiker, Hasse på den eponymiska "Hasses blogg", som skrivit skrev att
"Det är väl tur att det inte är någon fara för oss som lever på jorden men tänk ändå att det läcker ut saker ifrån vår atmosfär då förstår man hur sårbart [sic] vår atmosfär är."
Mitt sinne för kausaliteter sträckte ett korsband och vred sig ett halvt varv kring hypothalamus. Det är som att säga "tänk att det läcker avgaser ur avgasröret, då förstår man hur bräcklig vår bensintank är" eller "tänk ändå att man fiser, då förstår man vilket intrikat system magen är".
Man vill klappa på huvudet och säga "Det är bara moder natur som pruttar, Hasse, det är ingen fara" och sedan flytta någonstans där man inte förstår språket.
Alla behöver inte veta så mycket som de som vet, men då kan man väl lämna skrivandet därhän eller åtminstone skriva spekulativt! Är detta någon fara för mig personligen? Nej. Försöker jag bara demonstrera att jag vet mer än Hasse? Kanske. Men framförallt tycker jag att hela idén med bloggande är att var och en ska kunna skriva om det de känner till eller upplever och det där är som min gamla chef skulle sagt "fett IG". Så om Hasse och Brollan här ovanför skriver om snus eller engelska ligan eller ensidiga mynt eller något annat de känner till, så kan nån annan blogga om fysik och atmosfärer.
Typ jag.
Tack och hej, omoplata!
Jag läste en artikel på DN idag om att det läcker ut atmosfär i rymden. Ett antal tusen ton av vår atmosfär blir utblåst i rymden av solvinden varje år, never to return. Är det då någon fara för oss på jorden? Nej, säger de som skrivit artikeln, inte ens i långa loppet blir några tusen ton om året någon mängd att tala om. Det antyds att solen kommer att slockna innan den där avblivna atmosfären hinner spela in i våra liv. Lite räknande ger att med solens förväntade kvarvarande brinntid (5 000 000 000 år) och tusen ton om året som blåses bort så kommer 5 000 000 000 000 ton atmosfär att pustas ut i rymden innan solen slocknat, av 5,3 000 000 000 000 000 ton som finns till att börja med. Wow! Många nollor.
En annan sfär som innehåller många nollor är bloggosfären, upptäcker man snabbt om man klickar på DN's länk "Bloggar som länkar till denna artikel". Två inlägg har skrivits om denna atmosfärförlust, där det ena var exponentiellt mer insiktsfullt än det andra... och det är om detta som det skall raljeras idag. Bakgrunden till mitt raljerande är att jag brukar anse mitt eget bloggande som en smula undermåligt; jag bloggar inte om något som intresserar någon annan än möjligtvis min mamma som vill veta "hur det går i skolan", och jag tycker inte att jag skriver så särskilt bra. Men nu har ju självförtroendet skjutit till stratosfäriska höjder! Se här -
Bloggen "All information du behöver broder" är den smarta av de två. De har skrivit att andra planeter borde ju också kunna läcka ut atmosfär, och då kan vi lära oss mer om liv i universum eftersom "microbiotiska partiklar" borde kunna hänga med ut i rymden. En fin tanke, men hur ska vi veta det? Ska vi vänta på att solvinden blåser hit dem? Tänker vi oss att en lätt seglats genom rymden från, säg, Alpha Centauri skulle ta plats över överskådlig tid? Tänker vi oss att ett enda litet pissespår av dess "microbiotiska partiklar" skulle fortsätta att vara "microbiotiska" när de kom fram, bestrålade och nedfrusna? Tänker vi oss, att dessa partiklar av en händelse skulle blåsa just rakt på jorden när de väl hade färdats denna idiotlånga sträcka genom rymden?
Och då blåsa rakt in i en detektor som vi ställt upp för att detektera enstaka nedfrusna sönderstrålade bakterier som inte kommer fram till oss förrän långt efter att solen slocknat?
Vem ska betala för den?
Inte jag.
Därefter går det olyckligtvis utför när grönsakseffekten härjar fritt i bloggosfären. Den andra av dessa två stjärnfysiker, Hasse på den eponymiska "Hasses blogg", som skrivit skrev att
"Det är väl tur att det inte är någon fara för oss som lever på jorden men tänk ändå att det läcker ut saker ifrån vår atmosfär då förstår man hur sårbart [sic] vår atmosfär är."
Mitt sinne för kausaliteter sträckte ett korsband och vred sig ett halvt varv kring hypothalamus. Det är som att säga "tänk att det läcker avgaser ur avgasröret, då förstår man hur bräcklig vår bensintank är" eller "tänk ändå att man fiser, då förstår man vilket intrikat system magen är".
Man vill klappa på huvudet och säga "Det är bara moder natur som pruttar, Hasse, det är ingen fara" och sedan flytta någonstans där man inte förstår språket.
Alla behöver inte veta så mycket som de som vet, men då kan man väl lämna skrivandet därhän eller åtminstone skriva spekulativt! Är detta någon fara för mig personligen? Nej. Försöker jag bara demonstrera att jag vet mer än Hasse? Kanske. Men framförallt tycker jag att hela idén med bloggande är att var och en ska kunna skriva om det de känner till eller upplever och det där är som min gamla chef skulle sagt "fett IG". Så om Hasse och Brollan här ovanför skriver om snus eller engelska ligan eller ensidiga mynt eller något annat de känner till, så kan nån annan blogga om fysik och atmosfärer.
Typ jag.
Tack och hej, omoplata!
torsdag 11 december 2008
Spider Guard och Dispersion
Mobiltelefonen piper, jag slår upp ögonen. Det är fortfarande mörkt ute, bara lite mörkblått och julaktigt morgonljus letar sig in i springan mellan rullgardinen och fönsterblecket. Det är morgon, och telefonen piper, men det är inte väckarklockesignalen... det är ett SMS jag har fått. Jag gnuggar gruset ur ögonen och kontrollerar den lilla skärmen - det är ett SMS från Gauss. "Tjena, du ska också redovisa idag va? Du har väl sett att våra resultat är helt fel?"
Jag vaknade till mindre långsamt efter det.
Just det, kära läsare, idag var dagen då vårt projekt för betygssteg 5 i kursen Våglära och Optik skulle redovisas! Och detta är vad jag vaknar till. Nu var det inte särskilt farligt alls, det var bara det att resultaten i rapporten inte var riktigt konsekventa överallt och behövde snyggas till lite. Men panik fick jag! Det gick dock bra trots en ganska hasplig redovisning från min sida, och den åtråvärda femman är min! Det känns skönt. Min nya lilla dator, den så kallade netbooken, blir mer och mer oumbärlig. När jag kom till redovisningssalen exempelvis hade lärarna inte hunnit dit, och folk var för morgontrötta för att konversera. Då passar det ju bra med lite musik! Slog upp skärmen, kopplade in iPoden och lät Dengue Fevers ljuva kambodjapop strömma ut i rummet. Då slog det mig att jag inte behövde rita så mycket på tavlan under min redovisning - jag har ju MatLab på datorn! Drog igång MatLab och körde programmet som vi skrivit (det som jag ska redovisa hur det fungerar) och visade upp det! Smidigt!
Var på BJJ också i tisdags, för första gången på två veckor... det är för långt till Malmö för att jag ska orka träna under hårda pluggveckor, och det är kass. Ska komplettera med mer träning på hemmaplan istället. Men vi tränade iallafall på att passera Spider Guard, vilket jag ju behöver! Så jag passade på att prova det jag lärt mig på youtube, och fick erfara varför alla som har youtube inte också har svart bälte i BJJ - det ville helt enkelt inte funka. Så jag är fortfarande stumped på Spider Guard. För tillfället kör jag med den inte så ärofulla taktiken att bara dyka in i motståndarens closed guard för att ta mig vidare därifrån. En god taktik, förutom att jag är kass på att passera den också... det är därför det inte finns fler BJJ-mästare, det är så fruktansvärt frustrerande i början. Men, jag ger mig inte. Jag ska på det igen på lördag. Det måste finnas ett sätt.
Hasta la Spiderguard tills dess!
Jag vaknade till mindre långsamt efter det.
Just det, kära läsare, idag var dagen då vårt projekt för betygssteg 5 i kursen Våglära och Optik skulle redovisas! Och detta är vad jag vaknar till. Nu var det inte särskilt farligt alls, det var bara det att resultaten i rapporten inte var riktigt konsekventa överallt och behövde snyggas till lite. Men panik fick jag! Det gick dock bra trots en ganska hasplig redovisning från min sida, och den åtråvärda femman är min! Det känns skönt. Min nya lilla dator, den så kallade netbooken, blir mer och mer oumbärlig. När jag kom till redovisningssalen exempelvis hade lärarna inte hunnit dit, och folk var för morgontrötta för att konversera. Då passar det ju bra med lite musik! Slog upp skärmen, kopplade in iPoden och lät Dengue Fevers ljuva kambodjapop strömma ut i rummet. Då slog det mig att jag inte behövde rita så mycket på tavlan under min redovisning - jag har ju MatLab på datorn! Drog igång MatLab och körde programmet som vi skrivit (det som jag ska redovisa hur det fungerar) och visade upp det! Smidigt!
Var på BJJ också i tisdags, för första gången på två veckor... det är för långt till Malmö för att jag ska orka träna under hårda pluggveckor, och det är kass. Ska komplettera med mer träning på hemmaplan istället. Men vi tränade iallafall på att passera Spider Guard, vilket jag ju behöver! Så jag passade på att prova det jag lärt mig på youtube, och fick erfara varför alla som har youtube inte också har svart bälte i BJJ - det ville helt enkelt inte funka. Så jag är fortfarande stumped på Spider Guard. För tillfället kör jag med den inte så ärofulla taktiken att bara dyka in i motståndarens closed guard för att ta mig vidare därifrån. En god taktik, förutom att jag är kass på att passera den också... det är därför det inte finns fler BJJ-mästare, det är så fruktansvärt frustrerande i början. Men, jag ger mig inte. Jag ska på det igen på lördag. Det måste finnas ett sätt.
Hasta la Spiderguard tills dess!
torsdag 4 december 2008
En lång dag
Ja, kära vänner, det här med sömn verkar inte vara huvudämnet för undertecknad de här senaste dagarna. Marie sade igår till mig att jag förmodligen inte skulle sova gott inatt eftersom jag hade en så fokuserad dag igår. Och hon hade rätt.
Gårdagen, dagen till inatt så att säga, var onekligen väldigt fokuserad. Kom till LTH vid åtta på morgonen, gick hem åtta på kvällen och skrev bara på fysikprojektet. Jag ska beskriva mer någon annan gång vad projektet handlar om. När jag hade slutat skriva igår var det bara ned med en pizza i magen och gå och lägga sig direkt. Jag sov som en sten i ungefär fyra timmar, sedan var det vridovändorama. Jobbigt. Så nu har jag gått upp bara för att skriva till er alla, kära vänner, att det har gått bra med projektet! Det ska lämnas in nu idag fredag klockan tre på eftermiddagen, och det är ett modikum av skrivande kvar - det ska inte ens ta en kvart att sammanställa våra individuella insatser.
På grund av min tidigare projektkompis avhopp blev jag alltså inbuntad med en annan grupp, innehållandes en man vi kan kalla Gauss och hans projektkompis som vi kan kalla Jerker (han heter Sverker). Jerker (Sverker) hade dock varit sjuk länge, så de hade inte heller kommit någonstans med sitt projekt. Jag måste dock ge en eloge till vår gode Gauss, han var mycket inställd på att bli färdig igår och tvekade inte en sekund inför att lägga ett halvt dygn på raken skrivandes och funderandes. Glädjestunderna var få och intensiva, och huvudkliandet omfattande i sin utsträckning. Det var ingen picknick att ens begripa frågorna vi skulle besvara i projektet...
Jag och Gauss satt alltså själva med det där fram till ungefär klockan fyra, då Jerker (Sverker) anslöt sig till oss med hela kroppen full av Echinagard och näsdukar coming out of his nose. Alltså, det är metaforiskt för att ha massor av näsdukar... ni fattar. Jerker (Sverker) kunde förmodligen tyckas komma lite sent för att hinna ha någon riktig inverkan (insverkan) på projektet, men han levererade en krossande matematisk insats för att färdigställa den delen av projektet som vi andra två dittills ignorerat. Teamwork at its best!
Nu är meningen att vi ska putsa lite och sedan lämna in det innan klockan tre idag, och sedan nästa torsdag så ska jag redovisa hela debaclet... själv. Men det är ok, jag tycker att jag har fattat precis vad det handlar om.
Det känns iallafall bättre nu, fast jag inte kan sova! Hasta la Omoplata!
Gårdagen, dagen till inatt så att säga, var onekligen väldigt fokuserad. Kom till LTH vid åtta på morgonen, gick hem åtta på kvällen och skrev bara på fysikprojektet. Jag ska beskriva mer någon annan gång vad projektet handlar om. När jag hade slutat skriva igår var det bara ned med en pizza i magen och gå och lägga sig direkt. Jag sov som en sten i ungefär fyra timmar, sedan var det vridovändorama. Jobbigt. Så nu har jag gått upp bara för att skriva till er alla, kära vänner, att det har gått bra med projektet! Det ska lämnas in nu idag fredag klockan tre på eftermiddagen, och det är ett modikum av skrivande kvar - det ska inte ens ta en kvart att sammanställa våra individuella insatser.
På grund av min tidigare projektkompis avhopp blev jag alltså inbuntad med en annan grupp, innehållandes en man vi kan kalla Gauss och hans projektkompis som vi kan kalla Jerker (han heter Sverker). Jerker (Sverker) hade dock varit sjuk länge, så de hade inte heller kommit någonstans med sitt projekt. Jag måste dock ge en eloge till vår gode Gauss, han var mycket inställd på att bli färdig igår och tvekade inte en sekund inför att lägga ett halvt dygn på raken skrivandes och funderandes. Glädjestunderna var få och intensiva, och huvudkliandet omfattande i sin utsträckning. Det var ingen picknick att ens begripa frågorna vi skulle besvara i projektet...
Jag och Gauss satt alltså själva med det där fram till ungefär klockan fyra, då Jerker (Sverker) anslöt sig till oss med hela kroppen full av Echinagard och näsdukar coming out of his nose. Alltså, det är metaforiskt för att ha massor av näsdukar... ni fattar. Jerker (Sverker) kunde förmodligen tyckas komma lite sent för att hinna ha någon riktig inverkan (insverkan) på projektet, men han levererade en krossande matematisk insats för att färdigställa den delen av projektet som vi andra två dittills ignorerat. Teamwork at its best!
Nu är meningen att vi ska putsa lite och sedan lämna in det innan klockan tre idag, och sedan nästa torsdag så ska jag redovisa hela debaclet... själv. Men det är ok, jag tycker att jag har fattat precis vad det handlar om.
Det känns iallafall bättre nu, fast jag inte kan sova! Hasta la Omoplata!
onsdag 3 december 2008
Ångest
Jaha, välkomna ska ni vara allihopa till första inlägget med nya datorn! Jag har sålt min gamla monsterdator och köpt en liten och behändig MSi Wind, alltså en ultraportabel vit liten rackare som jag installerat Linux på. Meningen är att det ska bli mindre datorspelande gjort, och därmed mera plugg och BJJ.
Och nu till kvällens ämne; ångest. När man pluggar har man ofta ångest, eller åtminstone säger man att man har det; "Jag har sån ångest, två tentor nästa vecka" och så vidare. Oftast är denna känsla snarare desperation, och helt självförvållad. Riktig ångest känner de flesta studenter av mestadels när sommaren närmar sig, och det alltid kommer ett par skarvmånader i början av sommaren med halvt studiemedel i Maj, ingen tid att deltidsarbeta i april och första lönen för sommarjobbet i slutet av juli. De månaderna är det inte roligt att leva, och då har man riktig ångest.
Jag har riktig ångest just nu. Det är därför jag sitter uppe och skriver, jag kan inte sova. Febrig, gnagande, ögonen vidöppna men ser ingenting plain old ångest. Det började med att min projektkompis hoppade av projektet som vi jobbar tillsammans på, som jag tyckte var både intressant och roligt. Han tyckte inte han hade tid, och det ska vara inlämnat på fredag klockan 1500 sharp. Ok, fine, tänkte jag. Jag får väl göra det själv. Och det får jag - emedan jag har blivit tilldelad en annan grupp att jobba med så har min första kontakt med dem visat att de inte kommit någon vart med sitt projekt och också funderar på att skippa detta betygssteget och bara bli godkända.
Så jag satte mig med det själv, applicerade mig. Jag var på gott humör, kände mig läraktig och duktig. Antecknade, skrev lite kod i MatLab. Funderade. Och fastnade.
Och då kommer tankarna. Är jag duktig nog? Borde jag ha fastnat? Om jag har fastnat på den här kursen som jag tyckte var så enkel fram till nu, kommer jag då att få högsta betyg i någonting någonsin? Borde jag ha lägre mål? Kan jag alls ta en sådan här stor examen? Är jag smart nog? Har jag bara hängt på mina labb/projektkompisar fram tills nu, jag verkar ju inte precis klara det här själv?
Det hela kommer till slut ned till att det är detta som jag vill göra. Jag har aldrig känt mig så hemma någonstans som jag gör på den här utbildningen, jag har aldrig velat klara någonting såhär gärna förut och jag hade aldrig trott att jag skulle kunna känna sådan tillfredsställelse med något jag förväntas göra varje dag. Så jag får helt enkelt gå till skolan imorgon, fortsätta att skriva och se vad det blir. Blir det fyra så blir det, bättre lycka nästa gång. Men det kryper i hela kroppen av tvivel, skam och sömnlös, okreativ energi. Ångest, helt enkelt.
Hasta la Omoplata.
Och nu till kvällens ämne; ångest. När man pluggar har man ofta ångest, eller åtminstone säger man att man har det; "Jag har sån ångest, två tentor nästa vecka" och så vidare. Oftast är denna känsla snarare desperation, och helt självförvållad. Riktig ångest känner de flesta studenter av mestadels när sommaren närmar sig, och det alltid kommer ett par skarvmånader i början av sommaren med halvt studiemedel i Maj, ingen tid att deltidsarbeta i april och första lönen för sommarjobbet i slutet av juli. De månaderna är det inte roligt att leva, och då har man riktig ångest.
Jag har riktig ångest just nu. Det är därför jag sitter uppe och skriver, jag kan inte sova. Febrig, gnagande, ögonen vidöppna men ser ingenting plain old ångest. Det började med att min projektkompis hoppade av projektet som vi jobbar tillsammans på, som jag tyckte var både intressant och roligt. Han tyckte inte han hade tid, och det ska vara inlämnat på fredag klockan 1500 sharp. Ok, fine, tänkte jag. Jag får väl göra det själv. Och det får jag - emedan jag har blivit tilldelad en annan grupp att jobba med så har min första kontakt med dem visat att de inte kommit någon vart med sitt projekt och också funderar på att skippa detta betygssteget och bara bli godkända.
Så jag satte mig med det själv, applicerade mig. Jag var på gott humör, kände mig läraktig och duktig. Antecknade, skrev lite kod i MatLab. Funderade. Och fastnade.
Och då kommer tankarna. Är jag duktig nog? Borde jag ha fastnat? Om jag har fastnat på den här kursen som jag tyckte var så enkel fram till nu, kommer jag då att få högsta betyg i någonting någonsin? Borde jag ha lägre mål? Kan jag alls ta en sådan här stor examen? Är jag smart nog? Har jag bara hängt på mina labb/projektkompisar fram tills nu, jag verkar ju inte precis klara det här själv?
Det hela kommer till slut ned till att det är detta som jag vill göra. Jag har aldrig känt mig så hemma någonstans som jag gör på den här utbildningen, jag har aldrig velat klara någonting såhär gärna förut och jag hade aldrig trott att jag skulle kunna känna sådan tillfredsställelse med något jag förväntas göra varje dag. Så jag får helt enkelt gå till skolan imorgon, fortsätta att skriva och se vad det blir. Blir det fyra så blir det, bättre lycka nästa gång. Men det kryper i hela kroppen av tvivel, skam och sömnlös, okreativ energi. Ångest, helt enkelt.
Hasta la Omoplata.
fredag 28 november 2008
Ingen träning
Jaha... jag har inte tränat på hela veckan. Det är crap! Vi har haft en av världens mest glänsande unga stjärnor, Sandrinho, på klubben och det har gått tre pass om dagen. Plus att vi har börjat ha MMA på klubben och inte bara BJJ... ändå inte kommit iväg. Det är svårt att motivera sig ibland.
På den positiva sidan så har jag verkligen lagt upp för att komma iväg! Jag har bestämt mig för att behålla bilen i några månader till, köpt tonfisk och keso så att det aldrig finns någon ursäkt att stanna hemma bara för att jag ätit dåligt och kollat på massor av instruktionsvideor med BJJ! Så imorgon lördag smäller det. Då attan! Träning, helt enkelt... passera spider guard, strypa ut de jag gillar och undvika att brottas mot de jobbiga.
Det är faktiskt så att det finns ett par på klubben som jag retar mig riktigt på. En av dem för att han aldrig slutar säga smått nedsättande saker om mig fastän han själv bor hemma och luktar kattpiss varje gång hans mamma inte tvättar hans gi (karateklänning), och en annan som helt enkelt tar i så in i helvete för att besegra en varje gång man tränar. Vägrar fatta att det bara är träning och att det inte finns någon mening att slå ihjäl sina träningskamrater. Dessa två undviker jag, och ett par till. Men det finns säkert några som inte gillar mig heller.
Jag har pluggat lite bättre, men nu har det gått upp för mig att mer pluggande verkligen gäller om jag ska ro den här terminens kurser i land. Så då blir det så! Imorgon är det pluggpass inbokat. Precis när jag skriver detta så inser jag att jag... dubbelbokat mig... suck.
Marie (min fru!) brukar säga att jag måste ha en almanacka. Och hon har rätt! Problemet är att jag är allergisk mot almanackor... det skulle liksom aldrig falla mig in att ta upp en och faktiskt titta i den. Om den var elektronisk så skulle det gå bättre, för jag är alltid inklinerad (slå upp det) att ta upp och titta på elektroniska saker.
Shit, kommer ni ihåg Palm Pilot? Den var ju riktigt lökig, bara totalnördar hade den och den var så dåligt utformad att det tog längre tid att anteckna saker än man sparade... Roligt!
Layoutdemonen har varit framme, som man märker. Jag får avsluta inlägget här, för om jag skriver om något mer nu så kommer det inte att handla om palm piloten, vars bild fortfarande ligger här till vänster och förstör hela sammanhanget...
Hasta la Omoplata!
På den positiva sidan så har jag verkligen lagt upp för att komma iväg! Jag har bestämt mig för att behålla bilen i några månader till, köpt tonfisk och keso så att det aldrig finns någon ursäkt att stanna hemma bara för att jag ätit dåligt och kollat på massor av instruktionsvideor med BJJ! Så imorgon lördag smäller det. Då attan! Träning, helt enkelt... passera spider guard, strypa ut de jag gillar och undvika att brottas mot de jobbiga.
Det är faktiskt så att det finns ett par på klubben som jag retar mig riktigt på. En av dem för att han aldrig slutar säga smått nedsättande saker om mig fastän han själv bor hemma och luktar kattpiss varje gång hans mamma inte tvättar hans gi (karateklänning), och en annan som helt enkelt tar i så in i helvete för att besegra en varje gång man tränar. Vägrar fatta att det bara är träning och att det inte finns någon mening att slå ihjäl sina träningskamrater. Dessa två undviker jag, och ett par till. Men det finns säkert några som inte gillar mig heller.
Jag har pluggat lite bättre, men nu har det gått upp för mig att mer pluggande verkligen gäller om jag ska ro den här terminens kurser i land. Så då blir det så! Imorgon är det pluggpass inbokat. Precis när jag skriver detta så inser jag att jag... dubbelbokat mig... suck.
Marie (min fru!) brukar säga att jag måste ha en almanacka. Och hon har rätt! Problemet är att jag är allergisk mot almanackor... det skulle liksom aldrig falla mig in att ta upp en och faktiskt titta i den. Om den var elektronisk så skulle det gå bättre, för jag är alltid inklinerad (slå upp det) att ta upp och titta på elektroniska saker.
Shit, kommer ni ihåg Palm Pilot? Den var ju riktigt lökig, bara totalnördar hade den och den var så dåligt utformad att det tog längre tid att anteckna saker än man sparade... Roligt!
Layoutdemonen har varit framme, som man märker. Jag får avsluta inlägget här, för om jag skriver om något mer nu så kommer det inte att handla om palm piloten, vars bild fortfarande ligger här till vänster och förstör hela sammanhanget...
Hasta la Omoplata!
måndag 24 november 2008
Ett intrikat brytande av mönster och armar
Tre inlägg på en dag! Wow, jag borde spara något till senare... men jag har så himla mycket att skriva om! Nu tänkte jag att jag skulle skriva något om Brasiliansk Jiu-Jitsu! Även kallat BJJ.
BJJ är en släkting till Judon (inte i första hand till den japanska Ju-Jutsun) som utvecklats av familjen Gracie i brasilien. Det handlar om att på ett tekniskt sätt brottas på marken, och att neutralisera sin motståndare genom att först och främst skaffa sig en överlägsen position där hans rörelser och möjligheter att göra utövaren illa är begränsade, och därefter att låsa fast någon av hans lemmar/hals så att han måste ge upp eller bryta armen/benet/bli strypt. Det är tekniskt så in i helvete, men bevisat effektivt - det är den enda traditionella kampsport förutom Muay Thai som förekommer i någon större utsträckning i UFC, där viss kunskap i BJJ anses obligatorisk för att klara sig.
Jag tränar det för att det är kul och svårt! Jag har vitt bälte, och om jag tränar hårt kommer jag kanske att ha svart bälte någon gång när jag är ungefär 40. Det verkar lagom. Bältet bryr jag mig dock inte så mycket om. Jag vill börja tävla någorlunda snart, dock, för det verkar precis hur kul som helst! Jag tränar på Fight Zone i Malmö;
http://www.fightzone.se
Och om någon är sugen så är det bara att svänga förbi! Måste säga att det är en riktig lyckträff till klubb! Skön stämning, duktiga tränare och massor av träningstillfällen per vecka. Vi har alltså fem bokade pass per vecka, men oftast tre till tio extra pass som man kan gå på om man känner för det. Det känns som att man borde ha bott i Malmö...
Mitt nuvarande projekt är att bli bättre på att undvika något som kallas Spider Guard. Jag hittade en video med ett exempel på hur man kan göra på Youtube, men det verkar lite avigt... känns som man har dålig balans och han kan tippa över en hur lätt som helst.
Om någon hittar något bra sätt att passera Spider Guard, säg det till mig!
Tills nästa gång, Hasta La Omoplata.
BJJ är en släkting till Judon (inte i första hand till den japanska Ju-Jutsun) som utvecklats av familjen Gracie i brasilien. Det handlar om att på ett tekniskt sätt brottas på marken, och att neutralisera sin motståndare genom att först och främst skaffa sig en överlägsen position där hans rörelser och möjligheter att göra utövaren illa är begränsade, och därefter att låsa fast någon av hans lemmar/hals så att han måste ge upp eller bryta armen/benet/bli strypt. Det är tekniskt så in i helvete, men bevisat effektivt - det är den enda traditionella kampsport förutom Muay Thai som förekommer i någon större utsträckning i UFC, där viss kunskap i BJJ anses obligatorisk för att klara sig.
Jag tränar det för att det är kul och svårt! Jag har vitt bälte, och om jag tränar hårt kommer jag kanske att ha svart bälte någon gång när jag är ungefär 40. Det verkar lagom. Bältet bryr jag mig dock inte så mycket om. Jag vill börja tävla någorlunda snart, dock, för det verkar precis hur kul som helst! Jag tränar på Fight Zone i Malmö;
http://www.fightzone.se
Och om någon är sugen så är det bara att svänga förbi! Måste säga att det är en riktig lyckträff till klubb! Skön stämning, duktiga tränare och massor av träningstillfällen per vecka. Vi har alltså fem bokade pass per vecka, men oftast tre till tio extra pass som man kan gå på om man känner för det. Det känns som att man borde ha bott i Malmö...
Mitt nuvarande projekt är att bli bättre på att undvika något som kallas Spider Guard. Jag hittade en video med ett exempel på hur man kan göra på Youtube, men det verkar lite avigt... känns som man har dålig balans och han kan tippa över en hur lätt som helst.
Om någon hittar något bra sätt att passera Spider Guard, säg det till mig!
Tills nästa gång, Hasta La Omoplata.
Vadå F?
"Vad pluggar du till, nu igen?"
"Jag pluggar till Civilingenjör i Teknisk Fysik."
"Jaha..."
"Vad blir man då? Alltså, vad kan man jobba med?"
"Eh... civilingenjör."
"Jaha..."
"I vad, alltså, vilken inriktning?"
"Teknisk. Fysik."
"Jaha..."
Vad håller jag egentligen på med? Förutom att detta är en fråga jag ställer mig själv minst en gång om dagen, mitt i natten, med en söndertuggad penna i munnen och ett panikslaget ögonkast på klockan, så är det en fråga som andra ofta ställer. På det viset har jag kommit att förstå att stora delar av befolkningen inte vet
A. Vad en civilingenjör är
B. Vad teknisk fysik går ut på.
Det är ju lite pinsamt för er och jobbigt för mig, så här följer en pedagogisk förklaring!
En civilingenjör är en person som har studerat ett visst antal högskolepoäng på ett läroverk där civilingenjörer examineras, och tillika i kurser som mestadels innehåller matematik, teknik och lite naturvetenskap. Dessa arbetar sedan ute i samhället med att formge ny teknik. De anställs på alla företag som har ett lilla minsta med teknik att göra, och sitter sedan mestadels inlåsta på ett kontor med en överfull mailbox och en datorskärm som visar kommandoprompten i ett program som heter MatLab. Detta program gör i stort sett civilingenjörer helt onödiga, eftersom det är monstruöst otroligt på allt som har med matematik att göra och kommer att spela samma roll i vårt framtida samhälle som Skynet gör i terminator-filmerna. Varför studerar någon då till civilingenjör? Jo, man får vara med i spjutspetsen för ny teknologi, man får använda hjärnan till att knäcka hårda tankenötter varje dag, och man får (vanligtvis) oförskämda mängder pluring.
Det finns flera olika civilingenjörsutbildningar, som svarar mot behov i olika branscher, men ingen civilingenjör är utbildad för endast en arbetsuppgift. Istället ska man vara någon sorts profetisk allt-i-allo på ett teknikföretag, och kunna svara på egentligen vilka relevanta frågor som helst som rör utveckling och forskning på företaget. Så det finns utbildningar i maskinteknik, datateknik, elektroteknik, ekonomi, och så vidare. Och så finns den finaste av dem alla, den utbildningen där inriktningen spelar minst roll, den som utbildar en till en riktig pärla som ska veta precis allt om hur universum fungerar, eller kunna ta reda på det på en eftermiddag. Den man går om man vill gå "det svåraste", den man går om man har det största intresset för naturvetenskap, den man går om det kan göra en detsamma ifall man blir betraktad som den största nörd som gått på två fötter: Teknisk Fysik.
Teknisk Fysik är "bredd" och inte "djup". Vi ska veta lite om allting när det kommer till teknik, men vår stora styrka är att vi under fem år lär oss att lära. Om ett problem har en ny och oväntad vinkel så kan den tekniske fysikern kvickt sätta sig in i all den nya matematik och fysik som kanske behövs för att lösa problemet. Tekniska Fysiker är de civilingenjörer som oftast doktorerar, för utbildningen lämpar sig väldigt väl för den som vill ta reda på nya saker.
Så hur är utbildningen i sig? Den är fantastisk. Man har ett riktigt hem på LTH. Folk äter, dricker, skrattar och gråter tillsammans. Det pluggas och spelas flipper i café Hilbert, äts baguetter, sjungs och spelas piano. Människor dricker öl om nätterna, festar, lyssnar på musik. Man kan sova i sofforna utan att någon stör, eller spela tuba...
Vi läser en massa matematik, rätt så mycket fysik, och så lite runtomkring som programmering, lär oss MatLab och sådär.
Den här terminen läser jag en stor kurs som heter Endimensionell Analys. Den går ut på att granska matematiska funktioner, ofta i form av en kurva eller en graf. Kursen går ut på att lära en att svara på frågor omkring dessa funktioner - vad händer sedan? Vad händer här, varför ser det konstigt ut? Är kurvan obruten överallt, kan man rita den utan att lyfta pennan? Hur lång är kurvan? Vad har området under den för area? Har den ett största värde, eller ett minsta? I så fall, vad? Finns det någon funktion som har en graf som är väldigt lik den här? Vad händer om vi går oändligt långt åt endera hållet, hur hade det sett ut då? Och, mer konkret: hur ska vi bygga en färgburk av ett visst mått och använda så lite material som möjligt?
Jag läser också en liten kurs som heter Linjär Algebra. Den handlar om hur raka streck och släta plattor beter sig... låter kul, eller hur? Det är alltså också matematik. I matte så kallar man raka streck för vektorer och plattor för plan. Ni har sett sådana om ni har spelat CS eller UT, det har många applikationer inom datorgrafik. I den kursen svarar vi på frågor som - vart korsar dessa två linjerna varandra? Är de vinkelräta? Blir det en triangel av de här tre linjerna, och i så fall, vad har den för area? Om en triangulär drake flyger i en vind, vad har snöret för vinkel till draken, och vad har drakens skugga på marken för area? Och, mer konkret: Är det billigare att skicka fem bulldozrar för 2000 i timmen eller tre bulldozrar för 5000 i timmen till att skotta snö på en viss area?
Och slutligen så vill jag beskriva kursen Våglära och Optik. Den går ut på det man tror... linser, lasrar, ljudknallar, radar, satelliter, kristaller, polariserande solglasögon. Sånt.
Tråkigt inlägg? Kanske det, men nu såhär inför jullovet så måste jag börja upplysa! Det är ju dags att träffa hela släkten, och de kommer att ha glömt bort "vad det är jag läser nu igen" sedan midsommar, och då vill jag ha en blogg att hänvisa till =)
Over and out.
"Jag pluggar till Civilingenjör i Teknisk Fysik."
"Jaha..."
"Vad blir man då? Alltså, vad kan man jobba med?"
"Eh... civilingenjör."
"Jaha..."
"I vad, alltså, vilken inriktning?"
"Teknisk. Fysik."
"Jaha..."
Vad håller jag egentligen på med? Förutom att detta är en fråga jag ställer mig själv minst en gång om dagen, mitt i natten, med en söndertuggad penna i munnen och ett panikslaget ögonkast på klockan, så är det en fråga som andra ofta ställer. På det viset har jag kommit att förstå att stora delar av befolkningen inte vet
A. Vad en civilingenjör är
B. Vad teknisk fysik går ut på.
Det är ju lite pinsamt för er och jobbigt för mig, så här följer en pedagogisk förklaring!
En civilingenjör är en person som har studerat ett visst antal högskolepoäng på ett läroverk där civilingenjörer examineras, och tillika i kurser som mestadels innehåller matematik, teknik och lite naturvetenskap. Dessa arbetar sedan ute i samhället med att formge ny teknik. De anställs på alla företag som har ett lilla minsta med teknik att göra, och sitter sedan mestadels inlåsta på ett kontor med en överfull mailbox och en datorskärm som visar kommandoprompten i ett program som heter MatLab. Detta program gör i stort sett civilingenjörer helt onödiga, eftersom det är monstruöst otroligt på allt som har med matematik att göra och kommer att spela samma roll i vårt framtida samhälle som Skynet gör i terminator-filmerna. Varför studerar någon då till civilingenjör? Jo, man får vara med i spjutspetsen för ny teknologi, man får använda hjärnan till att knäcka hårda tankenötter varje dag, och man får (vanligtvis) oförskämda mängder pluring.
Det finns flera olika civilingenjörsutbildningar, som svarar mot behov i olika branscher, men ingen civilingenjör är utbildad för endast en arbetsuppgift. Istället ska man vara någon sorts profetisk allt-i-allo på ett teknikföretag, och kunna svara på egentligen vilka relevanta frågor som helst som rör utveckling och forskning på företaget. Så det finns utbildningar i maskinteknik, datateknik, elektroteknik, ekonomi, och så vidare. Och så finns den finaste av dem alla, den utbildningen där inriktningen spelar minst roll, den som utbildar en till en riktig pärla som ska veta precis allt om hur universum fungerar, eller kunna ta reda på det på en eftermiddag. Den man går om man vill gå "det svåraste", den man går om man har det största intresset för naturvetenskap, den man går om det kan göra en detsamma ifall man blir betraktad som den största nörd som gått på två fötter: Teknisk Fysik.
Teknisk Fysik är "bredd" och inte "djup". Vi ska veta lite om allting när det kommer till teknik, men vår stora styrka är att vi under fem år lär oss att lära. Om ett problem har en ny och oväntad vinkel så kan den tekniske fysikern kvickt sätta sig in i all den nya matematik och fysik som kanske behövs för att lösa problemet. Tekniska Fysiker är de civilingenjörer som oftast doktorerar, för utbildningen lämpar sig väldigt väl för den som vill ta reda på nya saker.
Så hur är utbildningen i sig? Den är fantastisk. Man har ett riktigt hem på LTH. Folk äter, dricker, skrattar och gråter tillsammans. Det pluggas och spelas flipper i café Hilbert, äts baguetter, sjungs och spelas piano. Människor dricker öl om nätterna, festar, lyssnar på musik. Man kan sova i sofforna utan att någon stör, eller spela tuba...
Vi läser en massa matematik, rätt så mycket fysik, och så lite runtomkring som programmering, lär oss MatLab och sådär.
Den här terminen läser jag en stor kurs som heter Endimensionell Analys. Den går ut på att granska matematiska funktioner, ofta i form av en kurva eller en graf. Kursen går ut på att lära en att svara på frågor omkring dessa funktioner - vad händer sedan? Vad händer här, varför ser det konstigt ut? Är kurvan obruten överallt, kan man rita den utan att lyfta pennan? Hur lång är kurvan? Vad har området under den för area? Har den ett största värde, eller ett minsta? I så fall, vad? Finns det någon funktion som har en graf som är väldigt lik den här? Vad händer om vi går oändligt långt åt endera hållet, hur hade det sett ut då? Och, mer konkret: hur ska vi bygga en färgburk av ett visst mått och använda så lite material som möjligt?
Jag läser också en liten kurs som heter Linjär Algebra. Den handlar om hur raka streck och släta plattor beter sig... låter kul, eller hur? Det är alltså också matematik. I matte så kallar man raka streck för vektorer och plattor för plan. Ni har sett sådana om ni har spelat CS eller UT, det har många applikationer inom datorgrafik. I den kursen svarar vi på frågor som - vart korsar dessa två linjerna varandra? Är de vinkelräta? Blir det en triangel av de här tre linjerna, och i så fall, vad har den för area? Om en triangulär drake flyger i en vind, vad har snöret för vinkel till draken, och vad har drakens skugga på marken för area? Och, mer konkret: Är det billigare att skicka fem bulldozrar för 2000 i timmen eller tre bulldozrar för 5000 i timmen till att skotta snö på en viss area?
Och slutligen så vill jag beskriva kursen Våglära och Optik. Den går ut på det man tror... linser, lasrar, ljudknallar, radar, satelliter, kristaller, polariserande solglasögon. Sånt.
Tråkigt inlägg? Kanske det, men nu såhär inför jullovet så måste jag börja upplysa! Det är ju dags att träffa hela släkten, och de kommer att ha glömt bort "vad det är jag läser nu igen" sedan midsommar, och då vill jag ha en blogg att hänvisa till =)
Over and out.
Första inlägget andra gången
Hej alla vänner! Detta är alltså återkomsten för min blogg "god fysik". Den försvann efter vissa tekniska problem, alla berörda har kontaktats, och nu är det väl dags att fortsätta blogga!
Vad handlar då denna blogg om? Jo, jag är ju en riktig fysiknörd som numera går på Lunds Tekniska Högskola, där jag läser Teknisk Fysik (stora bokstäver avsedda för maximal awesome-faktor)! Jag gillar också mycket att styrketräna och att träna kampsport, så jag försöker även ha... god fysik! Aha, ha. Den handlar således mest om att inte ha tid.
Fast det var egentligen mest förut! Nu har jag hittat flytet, ska ni veta! Eller ja, ett flyt iallafall... men det går inte åt pipan, ännu. Man kan säga att det går stötvis framåt.
Två saker som kommer att bli bättre med den här bloggen framöver; jag kommer att ha bilder på saker och ting, för jag står i begrepp att handla fetemobil med fetekamera. I mars, alltså, för det är då min studentbudget tillåter. Attan.
Det andra som kommer att bli bättre är uppdateringsfrekvensen! Detta för att emedan typ ingen läste min blogg (hade väl en sex-sju träffar per inlägg, max...) så blev alla sju upprörda när den försvann! Så nu vet jag vem jag skriver för; er, kära läsare.
Ok, så vart är jag nu? Låt mig först anse att mina framsteg kan delas upp i fem kategorier; Vikt, Nivå på Brasiliansk Jiu-Jitsu, Betyg, Tid Över och Socialt Liv. Detta är nämligen de fem saker som jag försöker balansera upp i min vardag. Så vart är jag?
Betygen är väl... okej. Jag flunkade första tentan av två i en kurs som heter Endimensionell Analys, och jag ska försöka att inte flunka den andra. Fokus ligger dock på mina två andra kurser för terminen, som heter Linjär Algebra respektive Våglära och Optik. I Våglära och Optik håller vi på med ett projekt som progressivt ger oss bättre och bättre betyg ju mer vi skriver. Vi har klarat att få trea, och vi lämnade i fredags in den biten som ska ge oss en fyra. Både jag och killen jag jobbar med är överens om att vi vill ha femma, och det ser inte alltför avlägset ut. Betygsstegen är alltså Underkänd, 3, 4, 5.
I Linjär Algebra har jag typ inte pluggat någonting, för att jag har läst kursen förut och är arrogant. Jag tror att det var en miss egentligen, men vår föreläsare är... ja, han är inte riktigt för mig. Jag tycker mest att han försöker visa att även mattelärare kan ha street cred, och detta är (enligt mig) redan i grunden ett felaktigt antagande. Vad mer kan han ha fel i? Jag ska dock börja plugga på den kursen nu i veckan, och köpa boken. Kan kanske skrapa hem en femma där också, med tanke på att jag kan en del redan.
Det går bättre i Brasiliansk Jiu-Jitsu! Jag har fortfarande vitt bälte, och med våran tränares arbetsmoral så lär jag ha det i iallafall ett par år. Jag struntar dock i det, jag har kommit till nivån där jag bara vill bli bättre. Jag vill kunna mer, besegra alla med överlägsen teknik och tävla. Sedan kan bältena komma när de kommer. Just nu känns det som att jag precis makat mig över någon tröskel; jag är inte lika vilsen längre, och de som har varit med längre har påpekat en förändring i mina resultat. Sådant känns väldigt skönt, för det finns fanimig ingenting som kan få en att känna sig så korkad som BJJ. Det skulle möjligtvis vara... matematik...
Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför vill jag känna mig dum? Med denna dramatiska fråga hängandes i luften går vi vidare...
Vad handlar då denna blogg om? Jo, jag är ju en riktig fysiknörd som numera går på Lunds Tekniska Högskola, där jag läser Teknisk Fysik (stora bokstäver avsedda för maximal awesome-faktor)! Jag gillar också mycket att styrketräna och att träna kampsport, så jag försöker även ha... god fysik! Aha, ha. Den handlar således mest om att inte ha tid.
Fast det var egentligen mest förut! Nu har jag hittat flytet, ska ni veta! Eller ja, ett flyt iallafall... men det går inte åt pipan, ännu. Man kan säga att det går stötvis framåt.
Två saker som kommer att bli bättre med den här bloggen framöver; jag kommer att ha bilder på saker och ting, för jag står i begrepp att handla fetemobil med fetekamera. I mars, alltså, för det är då min studentbudget tillåter. Attan.
Det andra som kommer att bli bättre är uppdateringsfrekvensen! Detta för att emedan typ ingen läste min blogg (hade väl en sex-sju träffar per inlägg, max...) så blev alla sju upprörda när den försvann! Så nu vet jag vem jag skriver för; er, kära läsare.
Ok, så vart är jag nu? Låt mig först anse att mina framsteg kan delas upp i fem kategorier; Vikt, Nivå på Brasiliansk Jiu-Jitsu, Betyg, Tid Över och Socialt Liv. Detta är nämligen de fem saker som jag försöker balansera upp i min vardag. Så vart är jag?
Betygen är väl... okej. Jag flunkade första tentan av två i en kurs som heter Endimensionell Analys, och jag ska försöka att inte flunka den andra. Fokus ligger dock på mina två andra kurser för terminen, som heter Linjär Algebra respektive Våglära och Optik. I Våglära och Optik håller vi på med ett projekt som progressivt ger oss bättre och bättre betyg ju mer vi skriver. Vi har klarat att få trea, och vi lämnade i fredags in den biten som ska ge oss en fyra. Både jag och killen jag jobbar med är överens om att vi vill ha femma, och det ser inte alltför avlägset ut. Betygsstegen är alltså Underkänd, 3, 4, 5.
I Linjär Algebra har jag typ inte pluggat någonting, för att jag har läst kursen förut och är arrogant. Jag tror att det var en miss egentligen, men vår föreläsare är... ja, han är inte riktigt för mig. Jag tycker mest att han försöker visa att även mattelärare kan ha street cred, och detta är (enligt mig) redan i grunden ett felaktigt antagande. Vad mer kan han ha fel i? Jag ska dock börja plugga på den kursen nu i veckan, och köpa boken. Kan kanske skrapa hem en femma där också, med tanke på att jag kan en del redan.
Det går bättre i Brasiliansk Jiu-Jitsu! Jag har fortfarande vitt bälte, och med våran tränares arbetsmoral så lär jag ha det i iallafall ett par år. Jag struntar dock i det, jag har kommit till nivån där jag bara vill bli bättre. Jag vill kunna mer, besegra alla med överlägsen teknik och tävla. Sedan kan bältena komma när de kommer. Just nu känns det som att jag precis makat mig över någon tröskel; jag är inte lika vilsen längre, och de som har varit med längre har påpekat en förändring i mina resultat. Sådant känns väldigt skönt, för det finns fanimig ingenting som kan få en att känna sig så korkad som BJJ. Det skulle möjligtvis vara... matematik...
Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför vill jag känna mig dum? Med denna dramatiska fråga hängandes i luften går vi vidare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)