Ja, kära vänner, det här med sömn verkar inte vara huvudämnet för undertecknad de här senaste dagarna. Marie sade igår till mig att jag förmodligen inte skulle sova gott inatt eftersom jag hade en så fokuserad dag igår. Och hon hade rätt.
Gårdagen, dagen till inatt så att säga, var onekligen väldigt fokuserad. Kom till LTH vid åtta på morgonen, gick hem åtta på kvällen och skrev bara på fysikprojektet. Jag ska beskriva mer någon annan gång vad projektet handlar om. När jag hade slutat skriva igår var det bara ned med en pizza i magen och gå och lägga sig direkt. Jag sov som en sten i ungefär fyra timmar, sedan var det vridovändorama. Jobbigt. Så nu har jag gått upp bara för att skriva till er alla, kära vänner, att det har gått bra med projektet! Det ska lämnas in nu idag fredag klockan tre på eftermiddagen, och det är ett modikum av skrivande kvar - det ska inte ens ta en kvart att sammanställa våra individuella insatser.
På grund av min tidigare projektkompis avhopp blev jag alltså inbuntad med en annan grupp, innehållandes en man vi kan kalla Gauss och hans projektkompis som vi kan kalla Jerker (han heter Sverker). Jerker (Sverker) hade dock varit sjuk länge, så de hade inte heller kommit någonstans med sitt projekt. Jag måste dock ge en eloge till vår gode Gauss, han var mycket inställd på att bli färdig igår och tvekade inte en sekund inför att lägga ett halvt dygn på raken skrivandes och funderandes. Glädjestunderna var få och intensiva, och huvudkliandet omfattande i sin utsträckning. Det var ingen picknick att ens begripa frågorna vi skulle besvara i projektet...
Jag och Gauss satt alltså själva med det där fram till ungefär klockan fyra, då Jerker (Sverker) anslöt sig till oss med hela kroppen full av Echinagard och näsdukar coming out of his nose. Alltså, det är metaforiskt för att ha massor av näsdukar... ni fattar. Jerker (Sverker) kunde förmodligen tyckas komma lite sent för att hinna ha någon riktig inverkan (insverkan) på projektet, men han levererade en krossande matematisk insats för att färdigställa den delen av projektet som vi andra två dittills ignorerat. Teamwork at its best!
Nu är meningen att vi ska putsa lite och sedan lämna in det innan klockan tre idag, och sedan nästa torsdag så ska jag redovisa hela debaclet... själv. Men det är ok, jag tycker att jag har fattat precis vad det handlar om.
Det känns iallafall bättre nu, fast jag inte kan sova! Hasta la Omoplata!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man blir ju väldigt intresserad av hur resultatet blir. Fan mannen jag är imponerad över hur hårt du pluggar (eller ja, åtminstone hur hårt du får det att låta iaf). Om du lägger ner så mycket tid som du säger så blir det här nog skitbra. Låter kanske som en klyscha man säger men jag tycker om att MENA det jag säger. Hasta Omoplata min vän - kör hårt för fan!
Hasta LA Omoplata till och med
Skicka en kommentar