Um, nä... det är grönt. Håller på att bli grönt, iallafall! Alla klagade så jävligt, så rebellgenen vaknade till liv igen efter en längre tids sömn och nu sitter det i grön hårfärg.
I vilket fall så är jag mycket upptagen med att styra upp nyårsafton, så här kommer helt enkelt årets nyårslöften!
1. Bänka 100 kg!
2. Träna BJJ 100 gånger under 2009!
En cigarr på det, så är det spikat! Ha ett riktigt jävla metal nyår, eller som det heter på portugisiska;
Feliz Omoplato Novo!
onsdag 31 december 2008
lördag 27 december 2008
THIS! IS! GERDA!
Nu har det vart jul! Under julen (som helt saknar fysikalisk mening) så har jag inte tränat BJJ alls, men jag har pluggat massor av linjär algebra! Jag sket ju i att gå på tentan av lathet... hehe. Så nu blir det till att ace:a omtentan!
Kontrollerade också LTH's kursanmälningssystem... där står inget betyg registrerat för min optikkurs. Mycket bekymrande.
I julklapp fick jag dock ett presentkort på gerdahallen här i Lund. Gerdahallen är ett gym. Så där kan man egentligen bara köpa en sak. Träningskort!
TRÄNINGSKORT! Mwahahaaa! Nu kan jag skippa styrketräning OCH brassejutsu! Najs.
Nyårslöftet för 2009 är maxstyrka, i bröstet! (Underutvecklade tutts bara, det har inget med discoträning att göra). Nuvarande max i bänkpress är 60 kg, och det är efter seriös träning av bröstmucklerna. De vill liksom bara inte svara. Nu är iallafall målet att pricka 100 kg bänkpress innan 2009 är slut, och att träna BJJ duktigt. För att åstadkomma detta har jag konstruerat följande program:
Dag 1:
Böj, 6*4 (6 set, 4 reps) på 90% av 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 2:
Marklyft, 6*4 på 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 3:
Bicepscurl (hantel, easystång, hammer, whatever), 6*4 på 90% av 1RM
Tricepscurl (Hantel, press, skullcrusher, smal bänk, whatever), 6*4, 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Var fjärde gång ungefär så ska innevarande pass bytas ut mot följande;
Dips
Bänk
Lutad bänk
Dra-ihop-övning i cable, vet inte vad den heter... ehum. Bröstpress i kabeln!
Drag till hakan
Rotatorkuff inåt/utåt
Just det! Få se då om jag inte växer!
Haha!
300!
Hasta la omoplata... baby
Kontrollerade också LTH's kursanmälningssystem... där står inget betyg registrerat för min optikkurs. Mycket bekymrande.
I julklapp fick jag dock ett presentkort på gerdahallen här i Lund. Gerdahallen är ett gym. Så där kan man egentligen bara köpa en sak. Träningskort!
TRÄNINGSKORT! Mwahahaaa! Nu kan jag skippa styrketräning OCH brassejutsu! Najs.
Nyårslöftet för 2009 är maxstyrka, i bröstet! (Underutvecklade tutts bara, det har inget med discoträning att göra). Nuvarande max i bänkpress är 60 kg, och det är efter seriös träning av bröstmucklerna. De vill liksom bara inte svara. Nu är iallafall målet att pricka 100 kg bänkpress innan 2009 är slut, och att träna BJJ duktigt. För att åstadkomma detta har jag konstruerat följande program:
Dag 1:
Böj, 6*4 (6 set, 4 reps) på 90% av 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 2:
Marklyft, 6*4 på 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Dag 3:
Bicepscurl (hantel, easystång, hammer, whatever), 6*4 på 90% av 1RM
Tricepscurl (Hantel, press, skullcrusher, smal bänk, whatever), 6*4, 90% 1RM
Militärpress, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Latsdrag, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Bänkpress/Pecdeck, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Rodd/stående rodd, 6*4 på 90% av 1RM SUPERSET
Var fjärde gång ungefär så ska innevarande pass bytas ut mot följande;
Dips
Bänk
Lutad bänk
Dra-ihop-övning i cable, vet inte vad den heter... ehum. Bröstpress i kabeln!
Drag till hakan
Rotatorkuff inåt/utåt
Just det! Få se då om jag inte växer!
Haha!
300!
Hasta la omoplata... baby
måndag 15 december 2008
Dags att raljera
Hej och goddag, kära vänner! Idag var det tenta i Linjär Algebra. Den gick jag inte på, av omotivation och lathet... lyckligtvis släppte sagda omotivation idag, och idag har jag pluggat duktigt på sagda ämne! Omtentan ska nålas fast som en ovanlig fjäril på en entomologkarta. Men! Det var ju inte det som skulle skrivas om - det är ju som det står i titeln dags att raljera!
Jag läste en artikel på DN idag om att det läcker ut atmosfär i rymden. Ett antal tusen ton av vår atmosfär blir utblåst i rymden av solvinden varje år, never to return. Är det då någon fara för oss på jorden? Nej, säger de som skrivit artikeln, inte ens i långa loppet blir några tusen ton om året någon mängd att tala om. Det antyds att solen kommer att slockna innan den där avblivna atmosfären hinner spela in i våra liv. Lite räknande ger att med solens förväntade kvarvarande brinntid (5 000 000 000 år) och tusen ton om året som blåses bort så kommer 5 000 000 000 000 ton atmosfär att pustas ut i rymden innan solen slocknat, av 5,3 000 000 000 000 000 ton som finns till att börja med. Wow! Många nollor.
En annan sfär som innehåller många nollor är bloggosfären, upptäcker man snabbt om man klickar på DN's länk "Bloggar som länkar till denna artikel". Två inlägg har skrivits om denna atmosfärförlust, där det ena var exponentiellt mer insiktsfullt än det andra... och det är om detta som det skall raljeras idag. Bakgrunden till mitt raljerande är att jag brukar anse mitt eget bloggande som en smula undermåligt; jag bloggar inte om något som intresserar någon annan än möjligtvis min mamma som vill veta "hur det går i skolan", och jag tycker inte att jag skriver så särskilt bra. Men nu har ju självförtroendet skjutit till stratosfäriska höjder! Se här -
Bloggen "All information du behöver broder" är den smarta av de två. De har skrivit att andra planeter borde ju också kunna läcka ut atmosfär, och då kan vi lära oss mer om liv i universum eftersom "microbiotiska partiklar" borde kunna hänga med ut i rymden. En fin tanke, men hur ska vi veta det? Ska vi vänta på att solvinden blåser hit dem? Tänker vi oss att en lätt seglats genom rymden från, säg, Alpha Centauri skulle ta plats över överskådlig tid? Tänker vi oss att ett enda litet pissespår av dess "microbiotiska partiklar" skulle fortsätta att vara "microbiotiska" när de kom fram, bestrålade och nedfrusna? Tänker vi oss, att dessa partiklar av en händelse skulle blåsa just rakt på jorden när de väl hade färdats denna idiotlånga sträcka genom rymden?
Och då blåsa rakt in i en detektor som vi ställt upp för att detektera enstaka nedfrusna sönderstrålade bakterier som inte kommer fram till oss förrän långt efter att solen slocknat?
Vem ska betala för den?
Inte jag.
Därefter går det olyckligtvis utför när grönsakseffekten härjar fritt i bloggosfären. Den andra av dessa två stjärnfysiker, Hasse på den eponymiska "Hasses blogg", som skrivit skrev att
"Det är väl tur att det inte är någon fara för oss som lever på jorden men tänk ändå att det läcker ut saker ifrån vår atmosfär då förstår man hur sårbart [sic] vår atmosfär är."
Mitt sinne för kausaliteter sträckte ett korsband och vred sig ett halvt varv kring hypothalamus. Det är som att säga "tänk att det läcker avgaser ur avgasröret, då förstår man hur bräcklig vår bensintank är" eller "tänk ändå att man fiser, då förstår man vilket intrikat system magen är".
Man vill klappa på huvudet och säga "Det är bara moder natur som pruttar, Hasse, det är ingen fara" och sedan flytta någonstans där man inte förstår språket.
Alla behöver inte veta så mycket som de som vet, men då kan man väl lämna skrivandet därhän eller åtminstone skriva spekulativt! Är detta någon fara för mig personligen? Nej. Försöker jag bara demonstrera att jag vet mer än Hasse? Kanske. Men framförallt tycker jag att hela idén med bloggande är att var och en ska kunna skriva om det de känner till eller upplever och det där är som min gamla chef skulle sagt "fett IG". Så om Hasse och Brollan här ovanför skriver om snus eller engelska ligan eller ensidiga mynt eller något annat de känner till, så kan nån annan blogga om fysik och atmosfärer.
Typ jag.
Tack och hej, omoplata!
Jag läste en artikel på DN idag om att det läcker ut atmosfär i rymden. Ett antal tusen ton av vår atmosfär blir utblåst i rymden av solvinden varje år, never to return. Är det då någon fara för oss på jorden? Nej, säger de som skrivit artikeln, inte ens i långa loppet blir några tusen ton om året någon mängd att tala om. Det antyds att solen kommer att slockna innan den där avblivna atmosfären hinner spela in i våra liv. Lite räknande ger att med solens förväntade kvarvarande brinntid (5 000 000 000 år) och tusen ton om året som blåses bort så kommer 5 000 000 000 000 ton atmosfär att pustas ut i rymden innan solen slocknat, av 5,3 000 000 000 000 000 ton som finns till att börja med. Wow! Många nollor.
En annan sfär som innehåller många nollor är bloggosfären, upptäcker man snabbt om man klickar på DN's länk "Bloggar som länkar till denna artikel". Två inlägg har skrivits om denna atmosfärförlust, där det ena var exponentiellt mer insiktsfullt än det andra... och det är om detta som det skall raljeras idag. Bakgrunden till mitt raljerande är att jag brukar anse mitt eget bloggande som en smula undermåligt; jag bloggar inte om något som intresserar någon annan än möjligtvis min mamma som vill veta "hur det går i skolan", och jag tycker inte att jag skriver så särskilt bra. Men nu har ju självförtroendet skjutit till stratosfäriska höjder! Se här -
Bloggen "All information du behöver broder" är den smarta av de två. De har skrivit att andra planeter borde ju också kunna läcka ut atmosfär, och då kan vi lära oss mer om liv i universum eftersom "microbiotiska partiklar" borde kunna hänga med ut i rymden. En fin tanke, men hur ska vi veta det? Ska vi vänta på att solvinden blåser hit dem? Tänker vi oss att en lätt seglats genom rymden från, säg, Alpha Centauri skulle ta plats över överskådlig tid? Tänker vi oss att ett enda litet pissespår av dess "microbiotiska partiklar" skulle fortsätta att vara "microbiotiska" när de kom fram, bestrålade och nedfrusna? Tänker vi oss, att dessa partiklar av en händelse skulle blåsa just rakt på jorden när de väl hade färdats denna idiotlånga sträcka genom rymden?
Och då blåsa rakt in i en detektor som vi ställt upp för att detektera enstaka nedfrusna sönderstrålade bakterier som inte kommer fram till oss förrän långt efter att solen slocknat?
Vem ska betala för den?
Inte jag.
Därefter går det olyckligtvis utför när grönsakseffekten härjar fritt i bloggosfären. Den andra av dessa två stjärnfysiker, Hasse på den eponymiska "Hasses blogg", som skrivit skrev att
"Det är väl tur att det inte är någon fara för oss som lever på jorden men tänk ändå att det läcker ut saker ifrån vår atmosfär då förstår man hur sårbart [sic] vår atmosfär är."
Mitt sinne för kausaliteter sträckte ett korsband och vred sig ett halvt varv kring hypothalamus. Det är som att säga "tänk att det läcker avgaser ur avgasröret, då förstår man hur bräcklig vår bensintank är" eller "tänk ändå att man fiser, då förstår man vilket intrikat system magen är".
Man vill klappa på huvudet och säga "Det är bara moder natur som pruttar, Hasse, det är ingen fara" och sedan flytta någonstans där man inte förstår språket.
Alla behöver inte veta så mycket som de som vet, men då kan man väl lämna skrivandet därhän eller åtminstone skriva spekulativt! Är detta någon fara för mig personligen? Nej. Försöker jag bara demonstrera att jag vet mer än Hasse? Kanske. Men framförallt tycker jag att hela idén med bloggande är att var och en ska kunna skriva om det de känner till eller upplever och det där är som min gamla chef skulle sagt "fett IG". Så om Hasse och Brollan här ovanför skriver om snus eller engelska ligan eller ensidiga mynt eller något annat de känner till, så kan nån annan blogga om fysik och atmosfärer.
Typ jag.
Tack och hej, omoplata!
torsdag 11 december 2008
Spider Guard och Dispersion
Mobiltelefonen piper, jag slår upp ögonen. Det är fortfarande mörkt ute, bara lite mörkblått och julaktigt morgonljus letar sig in i springan mellan rullgardinen och fönsterblecket. Det är morgon, och telefonen piper, men det är inte väckarklockesignalen... det är ett SMS jag har fått. Jag gnuggar gruset ur ögonen och kontrollerar den lilla skärmen - det är ett SMS från Gauss. "Tjena, du ska också redovisa idag va? Du har väl sett att våra resultat är helt fel?"
Jag vaknade till mindre långsamt efter det.
Just det, kära läsare, idag var dagen då vårt projekt för betygssteg 5 i kursen Våglära och Optik skulle redovisas! Och detta är vad jag vaknar till. Nu var det inte särskilt farligt alls, det var bara det att resultaten i rapporten inte var riktigt konsekventa överallt och behövde snyggas till lite. Men panik fick jag! Det gick dock bra trots en ganska hasplig redovisning från min sida, och den åtråvärda femman är min! Det känns skönt. Min nya lilla dator, den så kallade netbooken, blir mer och mer oumbärlig. När jag kom till redovisningssalen exempelvis hade lärarna inte hunnit dit, och folk var för morgontrötta för att konversera. Då passar det ju bra med lite musik! Slog upp skärmen, kopplade in iPoden och lät Dengue Fevers ljuva kambodjapop strömma ut i rummet. Då slog det mig att jag inte behövde rita så mycket på tavlan under min redovisning - jag har ju MatLab på datorn! Drog igång MatLab och körde programmet som vi skrivit (det som jag ska redovisa hur det fungerar) och visade upp det! Smidigt!
Var på BJJ också i tisdags, för första gången på två veckor... det är för långt till Malmö för att jag ska orka träna under hårda pluggveckor, och det är kass. Ska komplettera med mer träning på hemmaplan istället. Men vi tränade iallafall på att passera Spider Guard, vilket jag ju behöver! Så jag passade på att prova det jag lärt mig på youtube, och fick erfara varför alla som har youtube inte också har svart bälte i BJJ - det ville helt enkelt inte funka. Så jag är fortfarande stumped på Spider Guard. För tillfället kör jag med den inte så ärofulla taktiken att bara dyka in i motståndarens closed guard för att ta mig vidare därifrån. En god taktik, förutom att jag är kass på att passera den också... det är därför det inte finns fler BJJ-mästare, det är så fruktansvärt frustrerande i början. Men, jag ger mig inte. Jag ska på det igen på lördag. Det måste finnas ett sätt.
Hasta la Spiderguard tills dess!
Jag vaknade till mindre långsamt efter det.
Just det, kära läsare, idag var dagen då vårt projekt för betygssteg 5 i kursen Våglära och Optik skulle redovisas! Och detta är vad jag vaknar till. Nu var det inte särskilt farligt alls, det var bara det att resultaten i rapporten inte var riktigt konsekventa överallt och behövde snyggas till lite. Men panik fick jag! Det gick dock bra trots en ganska hasplig redovisning från min sida, och den åtråvärda femman är min! Det känns skönt. Min nya lilla dator, den så kallade netbooken, blir mer och mer oumbärlig. När jag kom till redovisningssalen exempelvis hade lärarna inte hunnit dit, och folk var för morgontrötta för att konversera. Då passar det ju bra med lite musik! Slog upp skärmen, kopplade in iPoden och lät Dengue Fevers ljuva kambodjapop strömma ut i rummet. Då slog det mig att jag inte behövde rita så mycket på tavlan under min redovisning - jag har ju MatLab på datorn! Drog igång MatLab och körde programmet som vi skrivit (det som jag ska redovisa hur det fungerar) och visade upp det! Smidigt!
Var på BJJ också i tisdags, för första gången på två veckor... det är för långt till Malmö för att jag ska orka träna under hårda pluggveckor, och det är kass. Ska komplettera med mer träning på hemmaplan istället. Men vi tränade iallafall på att passera Spider Guard, vilket jag ju behöver! Så jag passade på att prova det jag lärt mig på youtube, och fick erfara varför alla som har youtube inte också har svart bälte i BJJ - det ville helt enkelt inte funka. Så jag är fortfarande stumped på Spider Guard. För tillfället kör jag med den inte så ärofulla taktiken att bara dyka in i motståndarens closed guard för att ta mig vidare därifrån. En god taktik, förutom att jag är kass på att passera den också... det är därför det inte finns fler BJJ-mästare, det är så fruktansvärt frustrerande i början. Men, jag ger mig inte. Jag ska på det igen på lördag. Det måste finnas ett sätt.
Hasta la Spiderguard tills dess!
torsdag 4 december 2008
En lång dag
Ja, kära vänner, det här med sömn verkar inte vara huvudämnet för undertecknad de här senaste dagarna. Marie sade igår till mig att jag förmodligen inte skulle sova gott inatt eftersom jag hade en så fokuserad dag igår. Och hon hade rätt.
Gårdagen, dagen till inatt så att säga, var onekligen väldigt fokuserad. Kom till LTH vid åtta på morgonen, gick hem åtta på kvällen och skrev bara på fysikprojektet. Jag ska beskriva mer någon annan gång vad projektet handlar om. När jag hade slutat skriva igår var det bara ned med en pizza i magen och gå och lägga sig direkt. Jag sov som en sten i ungefär fyra timmar, sedan var det vridovändorama. Jobbigt. Så nu har jag gått upp bara för att skriva till er alla, kära vänner, att det har gått bra med projektet! Det ska lämnas in nu idag fredag klockan tre på eftermiddagen, och det är ett modikum av skrivande kvar - det ska inte ens ta en kvart att sammanställa våra individuella insatser.
På grund av min tidigare projektkompis avhopp blev jag alltså inbuntad med en annan grupp, innehållandes en man vi kan kalla Gauss och hans projektkompis som vi kan kalla Jerker (han heter Sverker). Jerker (Sverker) hade dock varit sjuk länge, så de hade inte heller kommit någonstans med sitt projekt. Jag måste dock ge en eloge till vår gode Gauss, han var mycket inställd på att bli färdig igår och tvekade inte en sekund inför att lägga ett halvt dygn på raken skrivandes och funderandes. Glädjestunderna var få och intensiva, och huvudkliandet omfattande i sin utsträckning. Det var ingen picknick att ens begripa frågorna vi skulle besvara i projektet...
Jag och Gauss satt alltså själva med det där fram till ungefär klockan fyra, då Jerker (Sverker) anslöt sig till oss med hela kroppen full av Echinagard och näsdukar coming out of his nose. Alltså, det är metaforiskt för att ha massor av näsdukar... ni fattar. Jerker (Sverker) kunde förmodligen tyckas komma lite sent för att hinna ha någon riktig inverkan (insverkan) på projektet, men han levererade en krossande matematisk insats för att färdigställa den delen av projektet som vi andra två dittills ignorerat. Teamwork at its best!
Nu är meningen att vi ska putsa lite och sedan lämna in det innan klockan tre idag, och sedan nästa torsdag så ska jag redovisa hela debaclet... själv. Men det är ok, jag tycker att jag har fattat precis vad det handlar om.
Det känns iallafall bättre nu, fast jag inte kan sova! Hasta la Omoplata!
Gårdagen, dagen till inatt så att säga, var onekligen väldigt fokuserad. Kom till LTH vid åtta på morgonen, gick hem åtta på kvällen och skrev bara på fysikprojektet. Jag ska beskriva mer någon annan gång vad projektet handlar om. När jag hade slutat skriva igår var det bara ned med en pizza i magen och gå och lägga sig direkt. Jag sov som en sten i ungefär fyra timmar, sedan var det vridovändorama. Jobbigt. Så nu har jag gått upp bara för att skriva till er alla, kära vänner, att det har gått bra med projektet! Det ska lämnas in nu idag fredag klockan tre på eftermiddagen, och det är ett modikum av skrivande kvar - det ska inte ens ta en kvart att sammanställa våra individuella insatser.
På grund av min tidigare projektkompis avhopp blev jag alltså inbuntad med en annan grupp, innehållandes en man vi kan kalla Gauss och hans projektkompis som vi kan kalla Jerker (han heter Sverker). Jerker (Sverker) hade dock varit sjuk länge, så de hade inte heller kommit någonstans med sitt projekt. Jag måste dock ge en eloge till vår gode Gauss, han var mycket inställd på att bli färdig igår och tvekade inte en sekund inför att lägga ett halvt dygn på raken skrivandes och funderandes. Glädjestunderna var få och intensiva, och huvudkliandet omfattande i sin utsträckning. Det var ingen picknick att ens begripa frågorna vi skulle besvara i projektet...
Jag och Gauss satt alltså själva med det där fram till ungefär klockan fyra, då Jerker (Sverker) anslöt sig till oss med hela kroppen full av Echinagard och näsdukar coming out of his nose. Alltså, det är metaforiskt för att ha massor av näsdukar... ni fattar. Jerker (Sverker) kunde förmodligen tyckas komma lite sent för att hinna ha någon riktig inverkan (insverkan) på projektet, men han levererade en krossande matematisk insats för att färdigställa den delen av projektet som vi andra två dittills ignorerat. Teamwork at its best!
Nu är meningen att vi ska putsa lite och sedan lämna in det innan klockan tre idag, och sedan nästa torsdag så ska jag redovisa hela debaclet... själv. Men det är ok, jag tycker att jag har fattat precis vad det handlar om.
Det känns iallafall bättre nu, fast jag inte kan sova! Hasta la Omoplata!
onsdag 3 december 2008
Ångest
Jaha, välkomna ska ni vara allihopa till första inlägget med nya datorn! Jag har sålt min gamla monsterdator och köpt en liten och behändig MSi Wind, alltså en ultraportabel vit liten rackare som jag installerat Linux på. Meningen är att det ska bli mindre datorspelande gjort, och därmed mera plugg och BJJ.
Och nu till kvällens ämne; ångest. När man pluggar har man ofta ångest, eller åtminstone säger man att man har det; "Jag har sån ångest, två tentor nästa vecka" och så vidare. Oftast är denna känsla snarare desperation, och helt självförvållad. Riktig ångest känner de flesta studenter av mestadels när sommaren närmar sig, och det alltid kommer ett par skarvmånader i början av sommaren med halvt studiemedel i Maj, ingen tid att deltidsarbeta i april och första lönen för sommarjobbet i slutet av juli. De månaderna är det inte roligt att leva, och då har man riktig ångest.
Jag har riktig ångest just nu. Det är därför jag sitter uppe och skriver, jag kan inte sova. Febrig, gnagande, ögonen vidöppna men ser ingenting plain old ångest. Det började med att min projektkompis hoppade av projektet som vi jobbar tillsammans på, som jag tyckte var både intressant och roligt. Han tyckte inte han hade tid, och det ska vara inlämnat på fredag klockan 1500 sharp. Ok, fine, tänkte jag. Jag får väl göra det själv. Och det får jag - emedan jag har blivit tilldelad en annan grupp att jobba med så har min första kontakt med dem visat att de inte kommit någon vart med sitt projekt och också funderar på att skippa detta betygssteget och bara bli godkända.
Så jag satte mig med det själv, applicerade mig. Jag var på gott humör, kände mig läraktig och duktig. Antecknade, skrev lite kod i MatLab. Funderade. Och fastnade.
Och då kommer tankarna. Är jag duktig nog? Borde jag ha fastnat? Om jag har fastnat på den här kursen som jag tyckte var så enkel fram till nu, kommer jag då att få högsta betyg i någonting någonsin? Borde jag ha lägre mål? Kan jag alls ta en sådan här stor examen? Är jag smart nog? Har jag bara hängt på mina labb/projektkompisar fram tills nu, jag verkar ju inte precis klara det här själv?
Det hela kommer till slut ned till att det är detta som jag vill göra. Jag har aldrig känt mig så hemma någonstans som jag gör på den här utbildningen, jag har aldrig velat klara någonting såhär gärna förut och jag hade aldrig trott att jag skulle kunna känna sådan tillfredsställelse med något jag förväntas göra varje dag. Så jag får helt enkelt gå till skolan imorgon, fortsätta att skriva och se vad det blir. Blir det fyra så blir det, bättre lycka nästa gång. Men det kryper i hela kroppen av tvivel, skam och sömnlös, okreativ energi. Ångest, helt enkelt.
Hasta la Omoplata.
Och nu till kvällens ämne; ångest. När man pluggar har man ofta ångest, eller åtminstone säger man att man har det; "Jag har sån ångest, två tentor nästa vecka" och så vidare. Oftast är denna känsla snarare desperation, och helt självförvållad. Riktig ångest känner de flesta studenter av mestadels när sommaren närmar sig, och det alltid kommer ett par skarvmånader i början av sommaren med halvt studiemedel i Maj, ingen tid att deltidsarbeta i april och första lönen för sommarjobbet i slutet av juli. De månaderna är det inte roligt att leva, och då har man riktig ångest.
Jag har riktig ångest just nu. Det är därför jag sitter uppe och skriver, jag kan inte sova. Febrig, gnagande, ögonen vidöppna men ser ingenting plain old ångest. Det började med att min projektkompis hoppade av projektet som vi jobbar tillsammans på, som jag tyckte var både intressant och roligt. Han tyckte inte han hade tid, och det ska vara inlämnat på fredag klockan 1500 sharp. Ok, fine, tänkte jag. Jag får väl göra det själv. Och det får jag - emedan jag har blivit tilldelad en annan grupp att jobba med så har min första kontakt med dem visat att de inte kommit någon vart med sitt projekt och också funderar på att skippa detta betygssteget och bara bli godkända.
Så jag satte mig med det själv, applicerade mig. Jag var på gott humör, kände mig läraktig och duktig. Antecknade, skrev lite kod i MatLab. Funderade. Och fastnade.
Och då kommer tankarna. Är jag duktig nog? Borde jag ha fastnat? Om jag har fastnat på den här kursen som jag tyckte var så enkel fram till nu, kommer jag då att få högsta betyg i någonting någonsin? Borde jag ha lägre mål? Kan jag alls ta en sådan här stor examen? Är jag smart nog? Har jag bara hängt på mina labb/projektkompisar fram tills nu, jag verkar ju inte precis klara det här själv?
Det hela kommer till slut ned till att det är detta som jag vill göra. Jag har aldrig känt mig så hemma någonstans som jag gör på den här utbildningen, jag har aldrig velat klara någonting såhär gärna förut och jag hade aldrig trott att jag skulle kunna känna sådan tillfredsställelse med något jag förväntas göra varje dag. Så jag får helt enkelt gå till skolan imorgon, fortsätta att skriva och se vad det blir. Blir det fyra så blir det, bättre lycka nästa gång. Men det kryper i hela kroppen av tvivel, skam och sömnlös, okreativ energi. Ångest, helt enkelt.
Hasta la Omoplata.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)